-
Lönnebergaborna tyckte synd om Svenssons i Katthult som hade en sån illbatting till son. Tänk om de vetat att Emil skulle bli ordförande i kommunalnämnden när han blev stor! Men den här boken handlar inte om det, den handlar om hyssen, som den där gången Emil fastnade med huvudet i soppskålen och den där olyckliga söndagen när han hissade upp lilla Ida i flaggstången.
-
När den här historien börjar har Emil täljt sin nittiosjunde trägubbe och när den slutar har han hunnit till etthundratjugofem gubbar. Då kan man räkna ut hur många hyss han har hunnit med under tiden, till exempel hur han hällde paltsmet över sin far och firade sitt hundragubbesjubileum i snickarboden och hur han gjorde Stora Tabberaset i Katthult när han bjöd alla fattighjonen på julkalas.
-
Egentligen vill ju Emil inget illa - han råkar bara äta jästa körsbär och bli berusad tillsammans med tuppen och grisen. Och efteråt när han ska omvända sig och bli godtemplare så bara råkar han tända eld på prostinnan med förstoringsglaset... Men Emil är ju egentligen snäll, och när han sitter i snickarboden och har täljt sin etthundratrettionde trägubbe, så ber han innerligt:
– Käre Gud, gör så att jag slutar med mina hyss. Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga.
