Tiden på Rabén & Sjögren
Succén med Pippi Långstrump ledde till att bokförlaget Rabén & Sjögren växte snabbt och förlagschefen, Hans Rabén, klagade över sin arbetsbörda. Hans goda vän, och en av tidens stora auktoriteter i den svenska barnboksvärlden, Elsa Olenius, föreslog då att Astrid Lindgren, som både kunde skriva maskin och stenografera, skulle anställas. Astrid fick ansvaret för barnboksutgivningen 1946 och hade alltså dubbla roller på förlaget, hon var författare på förmiddagarna och redaktör på eftermiddagarna.
Glädjen i att skriva var så stor, det gick ofta fort och lätt. Ibland kom idéer och texter till henne när hon minst planerat det. ”Som till exempel Mästerdetektiven Blomkvist, han kom till i vår roddbåt i Furusund. Och fort går det, så jag nästan skäms när jag hör hur många andra arbetar och sliter med sina böcker. Jag har liksom en lustig känsla av att boken redan är färdig, när jag börjar skriva, jag står bara till tjänst med utskriften.”
Astrids enorma arbetskapacitet är omvittnad. Att hinna med ett krävande förlagsarbete samtidigt med sitt eget skrivande är onekligen beundransvärt. På förmiddagen satt hon hemma i sängen och stenograferade sina böcker. Efter en snabb lunch och en rask promenad till kontoret på Tegnérgatan började arbetet som barnboksredaktör på eftermiddagen.
En arbetskapacitet utöver det vanliga
I jobbet ingick att träffa både författare och illustratörer, att redigera manus, att skriva refuseringsbrev, att ta ställning till förlagets utländska utgivning men också att bjuda hem författare på middag och gå på bokhandelsträffar för att marknadsföra förlagets böcker. Hon fick god användning för flera av sina talanger: hon kunde skriva baksidestexter till böckerna, reklamtext till kataloger, snabbt och rätt skriva maskin samt läsa snabbt. Dessutom hade hon, delvis genom en kort tid i konstskola, skaffat sig förmågan att bedöma bilder och var bra på att beställa och välja bilder till bokomslag.
Barnlitteraturen börjar växa fram
Barnboksutgivningen gick bra, var lönsam och antalet titlar ökade stadigt. Med i stort sett fria händer fick Astrid ansvara för rekrytering av författare och urval av titlar. Hon fick se en stor del av svensk barnlitteratur växa fram. Lennart Hellsing, Harry Kullman, Åke Holmberg, Viola Wahlstedt, Anna-Lisa Lundkvist, Edith Unnerstad och senare Barbro Lindgren och Hans Peterson med flera andra. Vissa författare, som till exempel Lennart Hellsing och Harry Kullman, skrev så bra att böckerna var perfekta när de kom till förlaget. Andra kunde ofta få lite tips och råd om hur de skulle kunna förbättra sina texter. Astrid tyckte att inledningen till en barnbok var helt avgörande, den skulle vara intresseväckande omedelbart och fick inte kräva så mycket av den unge läsaren. Hon ansåg också att det är viktigt att använda ord som barn förstår och kan relatera till. Dessutom ska boken helt enkelt vara bra.
Under några år var Astrid ensam om arbetet med barnboksutgivningen på förlaget samtidigt som hon hade hand om sin egen utlandsförsäljning. Tidigt på 50-talet fick hon hjälp av Marianne Eriksson, som redaktionssekreterare, och Kerstin Kvint, som började som kontorsflicka och så småningom blev ansvarig för utlandsförsäljningen på förlaget.
Barnens rätt till fantasin
Astrid stannade på förlaget fram till 1970 och deltog flitigt i debatter om barnlitteratur och barnboksmarknad med artiklar och inlägg i olika publikationer, och hon bidrog i hög grad till att höja barnbokens status. 1958 skrev hon ”Därför behöver barnen böcker” i tidskriften Skolbiblioteket, där hon talade om hur mycket fantasin betyder för oss alla och att ”barnens fantasi behöver böckerna för att kunna leva och andas”.
Hennes absoluta, och för tiden inte självklara, ståndpunkt var att barnböcker skulle hålla samma kvalitet som krävdes av vuxenböcker och att de skulle få samma ekonomiska villkor. Rabén & Sjögrens stora framgångar var resultatet av alla bra barnböcker de gav ut under åren och därför blev Astrid mycket irriterad när förlaget instiftade ett stipendium och gav det till en vuxenförfattare. Hon krävde genast att de också skulle instifta ett barnboksstipendium, vilket de gjorde. Till Astrids 60-årsdag 1967 instiftades ett Astrid Lindgren-pris som delas ut varje år. Första gången priset delades ut gavs det till Åke Holmberg.
