Skolan
Storebror Gunnar började skolan ett år före Astrid och hon var lite avundsjuk på honom när han fick lära sig läsa och räkna. Dessutom hade hon ju blivit av med sitt lekjämnaste syskon och mesta lekkamrat. Men året efter, 1914, började även Astrid i Vimmerbys småskola, ungefär samtidigt som första världskriget bröt ut. Det var lite läskigt att börja skolan tyckte Astrid och hade mamma Hanna med sig på uppropet. Prästen var där och ropade upp barnen och stämningen var så högtidlig att många barn blev rädda och började gråta. Även Astrid började gråta lite när hon fick sitt namn uppropat, så hon fick gå och sätta sig om hon ville. Men det ville hon inte alls.
”Plötsligt försvann gråten. Jag hade sprängt blyghetsvallen och nu ville jag minsann vara kvar med de andra. Jag ville absolut inte gå och sätta mej. Framför mig stod en söt, svarthårig flicka i röd ylleklänning. Henne ville jag bli bekant med. Jag började peta lite försiktigt på henne, sen petade jag mer. Och ännu mer. Då vände hon sig hastigt om och gav mej en så ilsken och bestraffande blick, att jag trodde jag skulle sjunka genom golvet. Men så småningom blev vi bänkkamrater och bästa vänner. Hon hette Märta”.
Efter tre år i folkskola blev Astrid övertalad – och mutad med pappersdockor – av Madicken att fortsätta i samrealskolan istället. Kostnaden för realskolan var cirka 30 kronor per termin och skolgång var ingen självklarhet för alla barn, men Samuel August kunde betala avgiften för Astrid och hennes syskon. Astrid tyckte mycket om samrealskolan och hade en utomordentligt bra lärare i språk, adjunkt Tengström, som uppmuntrade hennes skrivande och ofta läste upp hennes uppsatser för klassen. När hon var tretton fick hon en uppsats publicerad i Vimmerby Tidning. Astrid gick 6 år i samskolan och tog realexamen samma år som hon konfirmerades 1923.
