Barndomshemmet

Det var Astrids far, den då 18-årige Samuel Augusts förtjänst att familjen hamnade på gården Näs. Samuel August var dräng hos sin morbror Per Otto i Vennebjörke och fick veta att prästgårdsarrendet på Näs skulle bli ledigt. Han bestämde sig för att försöka få sina föräldrar intresserade och gick en lördagskväll i augusti 1894 de två milen från Vennebjörke hem till Sevedstorp. Promenaden tog flera timmar och Samuel August fick skoskav och var tvungen att ta av sig skon och gå med ena foten bar. När han senare i livet berättade om promenaden sade han: ”Och jag önskede mej en cykel så det var unnlit att dä inte kom opp en ur jola”.

Flytten till Näs

Den promenaden var helt avgörande för hans fortsatta liv. Samuel August lyckades få med sina föräldrar på idén att arrendera Näs, men beslutet låg hos prosten Johan Teodor Blidberg. Efter en gudstjänst stod prosten och skolläraren och pratade om Samuel i Sevedstorp. Skolläraren menade att en arrendator måste kunna tas med arbetsfolk på ett hårt sätt och att Samuel var för snäll. Men kyrkvärden Jonas Petter Jonsson i Hult, som också var där, invände och sa ”Dä bruker gå lika bra för di som ä snälle å ha hand om folk”. Att Jonas Petter Jonsson så småningom skulle bli Samuel Augusts svärfar, var det ingen som hade en aning om då.

Så blev det att Samuel August och hans föräldrar och syskon flyttade in som arrendebönder på gården Näs. Den 30 april 1895 anlände familjen med sitt flyttlass. Samuel August hade kommit till Näs, den plats där han skulle leva och dö.

Barndomshemmet, akvarell av Leif RuhnströmInteriör barndomshemmet, akvarell av Leif RuhnströmInteriör barndomshemmet, akvarell av Leif Ruhnström