Astrid Lindgren

Hur vi firar jul i Bullerbyn

Jag vet inte när julen börjar på andra ställen, men här i Bullerbyn kommer julen den dan när vi bakar pepparkakor. Då har vi närapå lika roligt som på julafton. Lasse och Bosse och jag får var sin stor kluns av pepparkaksdeg som vi får baka vad vi vill av. Tänk, den dan när vi skulle baka pepparkakorna nu sist, så glömde Lasse bort det och följde med pappa till skogen efter ved! Men mitt ute i skogen kom han ihåg vad det var för en dag, och då rände han iväg hem så att snön yrde omkring honom, sa pappa. Bosse och jag hade redan satt igång med att baka. Och det var bara bra att Lasse kom lite senare. För den bästa pepparkaksformen som vi har, den föreställer en gris, och när Lasse är med och bakar så är det nästan omöjligt för Bosse och mej att få ha grisen. Men nu hade vi passat på och bakat tio grisar var redan innan Lasse kom hemflåsande från skogen. Oj, vad han fick brått att baka ifatt oss! När vi hade bakat närapå färdigt la vi ihop våra allra sista små degbitar till en stor kluns och gjorde en pristävlingskaka, det gör vi alltid. Och 9 på eftermiddagen, när alla kakorna hade kommit ut ur ugnen la vi 322 ärter i en flaska och sen gick vi runt i hela Bullerbyn, och alla fick gissa hur många ärter som fanns i flaskan. Den som gissade bäst skulle få pristävlingskakan.

Lasse bar flaskan och Bosse pristävlingskakan, och jag hade en anteckningsbok där jag skrev upp vad var och en gissade. Det blev farfar som vann kakan, och det var jag så glad för. Han gissade att det var 320 ärter i flaskan, så han kom närmast. Anna, hon trodde att det var tretusen ärter, det var väl tokigt?

Dagen efter pepparkaksbaket hade vi också roligt, för då for vi till skogen och högg julgranarna. Alla papporna i Bullerbyn är med när vi hugger julgranarna, och alla barna förstås också. Mammorna måste vara hemma och laga mat, stackars dom! Vi tog vår stora mjölksläde, den som vi har att köra mjölken med från Bullerbyn till mejeriet i Storbyn. Lasse och Bosse och jag och Britta och Anna och Olle fick åka på mjölksläden. Min pappa gick bredvid och körde, och Olles pappa och Brittas och Annas pappa gick bakom släden och skrattade och pratade. Vi uppe på släden skrattade och pratade också.

Det var så mycket snö i skogen att vi måste ruska av snön på granarna för att kunna se om dom var vackra eller ej. Vi högg tre stora, fina granar, en till Norrgården och en till Mellangården och en till Sörgården. Och sen högg vi en liten, liten gran som farfar skulle ha på sitt rum, och en liten gran som vi skulle ge Kristin i Lövnäset.